Emiie♥

Idag har det gått ganska bra på skolan trots att jag varit skittrött!

Tror nog att min trötthet beror på att min kropp har fått gårr igenom mycket nu på senare tiden, och att det är mycket som håller på att ställas om.

Jag har ju börjat äta "onyttigheter" under veckodagarna nu och inte bara på helgerna, något som jag aldrig ens skulle kunna tänka tanke på att göra för ett par månader sen!
Har även börjat äta mellanmål nu vilket är ett stort framsteg för mig! :D
Dessutom har jag lyckats gått upp i vikt sen sist jag var iväg och vägde mig för 2v sen.. hela 0.5-1kg!
Ni kanske tycker att jag är knäpp nu, men jag är sjukt stolt över mig själv som gjort dessa framsteg för fy vad tufft, jobbigt och kämpigt det är!

Känner att jag blivet gladare på senare tiden också, men tröttare.. :D




Aja, hursomhellst så åkte jag och mamma och fikade efter att jag slutade skolan och innan jag skulle iväg på möte kl 16.15.
Lika mysigt varje gång! :)
Så idag blev det att dela på blåbärspaj och kladdkaka, mums! :D




(bild tagen av syster då vi fikade i söndags på loppisen)

Asså.. är det nått fel på mig?! :s

Kom precis hem ifrån min första praodag, och skulle ta mig en stor kopp te och äpple till mellis.. men de slutade inte riktigt med bara de :S

De vart typ nå fel i huvve på mig, så när jag hade typ hälften av äppelbitarna kvar så tog jag litte lätt a-fil & havregryn som jag blandade tillsammans med dom.
Sen tog jag litte till lätt a-fil och müsli crunchy.
Såg sen muffins som syster hade bakat, så jag tog 1/4 sån också, hittade även ½nougatruta och ½ chokladcookie som jag åt... asså är det jag som är choklad/sötsugen eller?! :o

Fett läskigt, men mamma sa att kroppen kan få ett sådant "ha-begär" ibland och då är det bra om man låter kroppen få de, för det är då en brist på ett ämne i kroppen.

Men ändå!
Blev helt borta under den stunden så jag viste typ inte ens vad jag höll på med, men gott var det, haha!


Fick tillslut så damp på mig själv så jag sprang upp till rummet för att undvika att jag tryckte i mig mer, för de är ju snart middag! xD

Uch för sömnproblem!
Vaknade 6.30 pga att jag behövde gå på toa, men sen när jag gick tillbaks till sängen för att fortsätta min sömn så kände jag... ATT JAG VAR HELT KLARVAKEN! :o

Sånt suger!
Men för att fördriva tiden har jag legat uppe i min säng och skissat på en idé jag har haft ett tag, en idé som skulle kunna leda till pengar (vem vet?) och som jag verkligen vill ge liv åt idag! :D

Hoppas bara vi har rätt saker här hemma för det, men de borde vi ha.. men om jag känner min älskade far rätt så är det om inte annat ett ploblem han gärna hjälper till att lösa (ifall vi inte skulle ha detta hemma vill säga)

Niice de!


MEN, jag tänker inte säga vad det är för något ännu, utan det får ni kanske se senare idag (förhoppningsvis se själva färdiga produkten och inte matrialet ;)


Blev ni nyfiken nu? ;)

Sitter och läser inlägg ifrån min gamla blogg, och hittade ett "hiss-, och- dissinlägg" där jag dissade mitt då dåliga självförtroende.
Ganska intressant att läsa det såhär nu när de fortfarande är rätt lågt, men att min kropp däremot inte riktigt är "fylld med irritersamma valkar och shiets"..

Här är inlägget jag skrev 26/6-09:

Dåligt sjförtroende !
Ja har sämst sjförtroende, och ja mår piss av de !
Jag önskade att ja kunde ha jättebra sjförtroende för såhär kan man ju inte leva...
Och att alla (kända) bloggare är smala, snygga och perfekta... men vf är inte en ända litte mullig lr tjock för?!
Jo för att dagens samhälle har gjort de så ! Och de stör jag mej på, för oss som har litte mer att ta på, och kanske inte ser ut som en fotomodell har de jävligt tufft och kan inte visa sej som man vill på stranden, lr få in de här lönerna från bloggen för inga vill ju läsa en fet och fuls blogg...

Ja kan ju säga att ja har ju inte den där kroppsformen som ja så gärna skulle vela ha, ja är ju som många andra, litte mullig och har irritersamma valkar och shiets. + att jag tycker att jag har ett mycket spc utséende, mitt pannben syns väldigt mkt vid mina ögon, och ögonen är små (men vackra, tycker jag iaf ^^) Rund min mun har ja sånna här skrettrynkor lr vad man ska kalla de som stör mej ! Och stora blåa påsar under ögonen... OCH ett väldigt runt ansikte >.<
Jaa, nu ha ja fått me mkt saker som ja hatar med mej sj... men nu vill ja bara säga...






Mja, det har hänt mycket sen dess! Men självförtroendet är tyvärr inte så mycket högre nu heller, trots att jag inte har dessa "irritersamma valkar och shiets".

Hmm... hur ska jag beskriva mitt självförtroende nudå?
Såhär kanske:

Dåligt självförtroende!
Jag önskar fortfarande att jag hade ett bra självförtroende som gör att jag kan äta precis allt jag vill, utan att må dåligt över de, trots att jag inte behöver de! Och uppskatta mig som jag är, inte som den jag inte är!
Vill älska mig och min kropp, veta att jag duger precis så som jag är och att jag lever för min skull, inte för att andra ska tycka att jag ser bra ut.

Finns mycket jag måste arbeta på som kan ta tid, men med rätt inställning löser allt sig! :)



Sätt att kunna tänka på för att förbättra sitt självförtroende:

• Jag är vacker så som jag är! Jag är född till detta, och de är ingenting jag kan ändra på!
• Min kropp är perfekt så som den är! Alla ser vi olika ut, och jag ser ut såhär, helt unik!
• Ingen är perfekt, alla har vi våra skavanker, men de är så man ser ut!
• Man lever bara en gång, så allt jag missar, kan jag aldrig återskapa exakt! Så lev livet!
• Misstag= lärdom! Alla misstag jag gör lär jag mig någonting utav vilket gör mig till en klok människa!
• Jag blir inte älskad utav andra för hur jag inte är, utan just för den jag är!
• Se aldrig ner på mig själv! Ingenting förbättras då!
• Jag kan göra allt bara jag vill!
• Var mig själv, för det är jag bäst på!

Som sagt så var jag ju på möte idag ang. min ätstörning.
Gick verkligen bra och kände mig förstådd!

Känns som detta kommer gå bra trots allt, men samtidigt väldigt jobbigt!

Jag vet vad som är fel på mig, vet nästan hur jag ser ut (svårt att uppfatta och se de alla andra ser..), men däremot vill inte riktigt en del av min hjärna uppfatta detta :/ Och de är de som gör detta sjukt svårt för mig!

MEN jag ska härdan efter försöka att göra mitt bästa för att komma upp i vikt, äta normalt och motionera.. i normala lagoma mängder såklart! Så jag blir frisk och på riktigt sund och nyttig!

Visst, detta kommer iof bli skiitjobbigt och svårt, men jag har personer som stöttar mig, vilket underlättar en del!


Känner mig för övrigt sjukt stolt över mig själv att jag har unnat mig fika ett par gånger denhär veckan.. onyttigt fika mitt i veckan! Ingenting jag hade gjort för några månader sen, så jag gör framsteg! :D


Har börjat insett att de jag äter, nyttigt som onyttigt, inte sätter sig som fett på magen på en gång precis, utan de är okej att unna sig någonting!
Speciellt för mig som väger ~38kg, då kroppen tar reda på den fett de får och förbrukar den till det allra viktigaste först och främst (vilket inte är fett på min kropp, utan till mina organ och de innuti som behöver).. och visst det är ju skönt, men eftersom jag ska försöka gå UPP i vikt vill jag ju inte att vågen ska visa att jag går ner hela tiden trots mina uppoffringar, utan lite tecken vill jag ju se att jag lyckas.

Aja, ska iaf försöka och fortsätta kämpa på!


Ha de gött alla ni andra, och om ni har frågor är det bara att fråga på :)

Uch, gillar inte att bli förkyld!
Ont i bihålorna, snorig och typ tämpt i näsan :/


Har iaf haft en någulunda dag idag, men mitt humör gick drastiskt nedåt i förmiddags då jag fick tillbaka mitt grammatikstest vi gjorde på engelskan förra veckan.. känndes som om de gick så bra, men resultatet ville inte precis säga mig detsamma :'/ Så det blir att plugga engelsk gramma för fullt i helgen!




Aja, så äre! Men jag ska fnimej inte ge upp! Är det något jag vill så är det att bli bra på engelska, oavsett hur jobbigt de ska bli! :o

Har suttit och tänkt på detta sen förra veckan nu..
Om jag ska ta och träna på Friskis&Svettis på torsdagseftermiddagarna, för då är det gratis för gymnasieelever, eller om jag ska vara med på Aerobics på torsdagskvällarna här i Brunflo.



Det sega med detta är ju att jag slutar kl 11 på tosdagar, så de blir isf långa väntetider på stan :/

Vet ju inte hur dehär med kostnaderna fungerar alls heller, för de skriver så dåligt om det -.-'
Och de kan ju vara en fördel att man vet om, så jag inte kommer dit och får höra att det kostar en förmögenhet att vara med!

Det är ju lixom torsdag imorgon, så vore bra om jag hinner fatta beslut ganska snart om hur jag ska göra ;)

Sitter just nu uppe i mitt rum och typ dör av hunger, så ska väl gå ner och käka strax :P

Har typ dygnat inatt för att jag inte kunnat sova ett dugg (förutom mellan kl 5- 6.30) så kommer antagligen vara helt deckad idag ;)


Men just nu finns det inget hellre jag vill än att klippa pagefrisyr! :D
Fan va de är snyggt!
Hoppas bara att de finns någon snäll där ute som har lust att klippa mig typ idag eller något (a'

Har suttit och kollat igenom en del bilder nu på datorn sen förra året och sådär.. och ja, jag har tydligen blivet smalare!

Jag har ju själv inte direkt sett förändringarna på de viset, men nu har jag!

Gud vad man förändras på ett år!








Det är nästan precis 1år emellan bilderna!

Tufft..

Hmm.. nu på den senare tiden har jag upptäckt att jag gått ner mer i vikt :/
Och det oroar självklart mamma, pappa och nära anhöriga väldigt mycket.

Vågen visar just nu på 39kg, 2kg mindre än för ca 3v sen.
Vet inte hur jag lyckas, men på något vis vill inte kilona stanna kvar.

Dom på BUP som jag väger mig hos har heller inte hört av sig om en ny tid för vägning. Sist jag vägde mig där var någongång i Juni tror jag :S
Vill de hjälpa mig att komma upp i normalvikt, eller få mig ner på en farlig nivå utan Anorexia?!

Så kan det vara.

Jag och mamma satt iaf uppe sent igår och läste om anorexiasymtom och typiska kännetecken, m.m. och hon blev skrämd utav de hur upptäckte..
För de flesta stämde tyvärr in på mig (med allt detta viste jag redan, men tror hon hellst har velat blunda för detta :/ )

Den som har anorexia nervosa:

• ägnar sig mycket åt att tänka på mat och kalorier. Ofta bestämmer man precis hur mycket man får äta och sedan hur mycket man måste motionera för att förbruka det man ätit. Överdriven motion i kombination med lite föda leder till kraftig viktminskning
• är hela tiden rädd för att gå upp i vikt
• känner sig fet, även om ens vikt är mycket lägre än den är hos andra med samma längd och i samma ålder
• får uppehåll i sina menstruationer
• isolerar sig socialt, drar sig undan kamrater, undviker fester och liknande
• ändrar sina matvanor
• börjar ibland använda läkemedel, till exempel laxermedel och vätskedrivande medel, för att gå ned i vikt
• framkallar ibland kräkningar för att gå ner ännu mer i vikt
• får förstoppning och magont
• får problem med att koncentrera sig
• får sömnsvårigheter
• blir lättretlig.
• fryser ofta
• tvångsmässigheter
• händer och fötter har lätt att bli blå/lila
• lätt rastlös
  

(den feta texten är de symtom som stämmer in på mig)

Nej, jag lägger vekligen inte upp detta för att skryta eller liknande dumt! Utan endast för att visa hur mitt tänkande är (och dels för att jag själv ska uppfatta detta)

Hon försöker iaf hjälpa mig att förstå hur allvarligt detta är, och hur det kan sluta om vi låter det gå för långt.
Vist, jag blir chockad och skrämd.. men mest så skräms jag utav tanken på att jag måste äta mer fett! :(


Hur som hellst så ska jag iaf kämpa och försöka, för nu börjar det t.o.m göra ont vid bröstkorgen när jag har på mig BH :/



Men det är bara så jävla svårt för migg att förstå hur det ligger till och vad som är bra för min kropp just nu!
Min hjärna blokerar en del. Så om jag får i mig "för mycket fett" så mår jag illa och får en del komplikationer till de. (men i själva verket är det bara jag själv som inbillar mig detta, och de är de jag ska få hjälp med)


Jag har iaf börjat föra mat-och träningsdagbok endast för att mamma tyckte att de skulle vara en bra grej att göra så man ser på ett ungefär hur mycket jag äter på en dag och hur mycket jag tränar.

Hon (och de på bup) tycker att jag borde trappa ner med träningen så "min kropp kan ta utav de lilla fett den får", men de är som en tvångstanke jag bär med mig överallt.. att jag hela tiden måste ha kroppen i aktivitet och aldrig sitta stilla för länge. Måste göra av med den energi jag stoppar i mig så jag inte ska bli tjock.



Uch.. tonåren är bra jobbig -.-'

Fan va allt ska gå åt helvete!

Jag försöker hjälpa till, men då böjar en viss person att påpeka allt man gör! Fan, jag vill inte höra alla mina jävla brister jag har HELA JÄVLA TIDEN!
Fel att peppa mig till att göra någonting, istället för att säga att man är oduglig eller tvivla på vad jag kan!
Tror dom inte att jag redan är medveten om vilka brister jag har, med tanke på hur jävla ofta jag måste höra skiten?!

Hatar allt! Inget går som jag vill, vilket leder till att allt blir till ett brinnande helvete där jag plågas.

Gör allt för att få träffa älsklingen, men planer krockar, ändras och gör så det blir till en omöjlighet att kunna hitta på någonting i huvudtaget...
Och de leder till att jag sitter för mig själv och gråter för att allt går helt åt helvete.

Räcker det inte med all skit jag redan har fått stått ut med? Måste jag ha mer?!
Hur fan ska man orka leva när knappt hälften går som jag planerat och vill?!


Längtar verkligen inte heller till nästa gång jag måste till *** för att väga mig igen, för jag har inte lyckats gått upp i vikt sen sist som vi sa att jag skulle försöka med, snarare tvärt emot.

Jag försöker, men lyckas ju inte..

Och det hjälper heller inte med att de klagar på mig, för då blir allt bara värre.
Sen ser jag hur alla de andra gör, och de kan till och med göra de sämre än mig, men de klagar ingen på... fan va orättvist livet kan vara ibland!

Önskade att jag hade någon att prata sånthär om, någon som faktiskt förstår mig till 100% och vet vad jag menar, för de finns tyvärr ingen som gör det :(
Vist, jag kan självklart prata med älsklingen om detta, men han har inte upplevt detta, vilket gör det svårt för han att förstå allt till 100%.





Aja, hoppas ni andra har det mycket bättre!
Skönt att få skriva av sig lite nu när man är ledsen och sur.

Att man kan ha en sån pass bra självkänsla, men samtidigt kunna röra vid botten utav den.

Igår fick någonting mig att börja tänka på min självkänsla. Och jag kände mig faktiskt glad och stolt över mig själv att jag lyckats fått upp den, och att jag försöker göra detsamma mot mina nära och kära.
Men sen, så slog det mig att jag kanske inte har en sån bra självkänsla som jag trodde, när jag kan snudda botten på den rätt vad det är.

Försöker komma på varför jag har rasat så i vikt, för av någon anledning så har jag ju rasat 12kg sen i jul, och jag vägde inte precis supermycket innan heller.
Men efter allt tänkande, så kan jag endast komma på att Nej, jag har kanske inte den självkänsla som jag egentligen borde ha, och att jag bär på en rädsla som fått mig att rasa i vikt, och lett till att jag måste åka in till stan för att kolla så jag inte går ner ännumer.

Jag tycker själv att det är smått skrämmande, de som hänt med mig. För jag hade inte den blekaste aning om att det kunde bli såhär, och det var verkligen inte såhär jag hade tänkt mig skulle bli heller!

Men de skom skrämmer mig mest är att nu sist jag var i stan och kollade mig, så hade jag gått ner ytterligare 1kg sen sist jag var där och vägde mig.
Jag har ingen aning om varför, men jag är rädd för att min rädsla blir allt värre!

Detta är ingenting att leka med, en kunskap och upplevelse som jag kommer få bära med mig genom livet, vilket visserligen kan vara bra för då kan jag kanske hjälpa andra som hamnar i samma situation som jag en gång gjort.
Men att vara med om detta och allt jag får gå igenom är inget kul, och verkligen inget bra sätt att få uppmerksamhet på!

Önskade att jag aldrig blivet såhär, men samtidigt tycker jag om, och accepterar mig mycket bättre nu än för... eller? :S

Jag har två kluvna åsikter om mig själv, vilket får mig förvirrad om vad jag ska tro.
Den ena delen har en god och bra självkänsla som accepterar den jag är och talar om för mig att jag duger, är bra som jag är och alltid gör mitt bästa,
medans den andra delen ligger och petar på botten av självkänslan, som säger åt mig att fortsätta på mitt sätt och säger att jag inte är tillräckligt bra än så jag måste fortsätta.

Huvva... men jag har fått mycket stöd och hjälp, så jag hoppas att detta ska lösa sig tillslut.
För jag vill inte att vågen tillslut ska visa att jag väger under 40kg.

Godmorgon!

Sitter just nu vid köksbordet och äter min härliga frukost :)
Känner att jag kommer bli vackert blå/lila om munnen efter detta ;) (banan och blåbärssmoothie)
Men de är supersött det med :P

Härom dagen hade mamma sett en utlandsresa till Turkiet för lite och ingenting, och såklart man fick tankarna på att åka! Tänk hur jäkla skönt de hade varit! Bara åka iväg och slippa den svenska sommarkylan som vi har just nu, och bara vila upp sig efter allt, och framförallt efter branden!
Skulle behöva en avkoppling från de, vila up skallen!

Hur mysigt som helt att bara få åka iväg med mamma och syster, och rå om varandra, inte behöva tänka på alla måsten!


Sist vi var i turkiet, på en båt :)

Ja, någon som vill lämna bidrag till oss? (a'

Sitter nu i fotöljen.. ungefär så som jag har gjort hela dagen... och har precis ätit sallad, och känner mig fortfarande lite nerstämnd :(
Menmen, sådant tillhör också livet, och många överlever de ändå :)

"Pinsamt nog" så har ja även tagit bilder på mig, för att försöka få mig att inse att jag inte ser tjock ut eller liknande... vem vet, kanske funkar... prövar mig fram med alla metoder.

Men jag gillar att ni stöttar mig :) Det behövs, för det är så mycket just nu!
Dels med branden, och sen med min kropp (tydligen..) och även skola.


Mobba mig inte nu ;P

Varför tycker alla att jag har blivet så smal?

Jag har varken bantat eller annat, endast tänkt på vad jag stoppar i mig, så det inte blir allt för mycket socker och fett annars en helt vanlig kost, och motion såklart!

Nu under den senaste tiden har jag fått hört från många nära och kära att jag har "blivet så mager" och att jag liknar ett anorexibarn... när de ska tala om för mig hur smal jag har blivet så blandar dom in Kronprinsessan Viktorias ätstörning hon hade i sina tidiga år, och när de själva försökte banta genom att fasta, osv... HALLÅ?! VAD HAR JAG MED ALLT DE ATT GÖRA?!
Jag har varken fastat, bantat eller fått anorexi... endast äter sunt och tar hand om min kropp för jag vill inte sluta som en del feta amerikaner som dör utav fettma...

Sen att min vikt rasat utav de kan jag inte göra något åt, jag har tydligen bara ätit osunt tidigare och när jag sedan bytte tänkeväg över min kost så har det visat sig att jag ätit mycket onyttigt... THATS IT.

Jag förstår inte varför folk inte förstår att jag faktiskt tar åt mig och mår dåligt över att höra att jag har anorexi, räcker det inte med att jag redan mår dåligt över branden?
Visst, jag tycker om att höra att jag är smal för de vill jag ju vara, men jag vill höra de via positiva komplimanger, och inte negativa åsikter...

(Jag riktar inte detta inläg mot enstaka personer som sagt detta, utan de är många som har sagt det till mig nu på sistonde, och vill bara berätta att jag inte har anorexi eller är supersmal, utan normalsmal)


Såhär ser min kropp ut




Inte såhär:




Se på bilderna.. jag hoppas ni förstår att man tar illa upp om man tycker att jag ser ut sådär.. för det gör jag inte...
Jag nämner ingen som har sagt de till mig (Och nej, det är inte dig Emma jag syftar på nu :)).
Ingen nämd, ingen glömd.