Emiie♥

Fan va allt ska gå åt helvete!

Jag försöker hjälpa till, men då böjar en viss person att påpeka allt man gör! Fan, jag vill inte höra alla mina jävla brister jag har HELA JÄVLA TIDEN!
Fel att peppa mig till att göra någonting, istället för att säga att man är oduglig eller tvivla på vad jag kan!
Tror dom inte att jag redan är medveten om vilka brister jag har, med tanke på hur jävla ofta jag måste höra skiten?!

Hatar allt! Inget går som jag vill, vilket leder till att allt blir till ett brinnande helvete där jag plågas.

Gör allt för att få träffa älsklingen, men planer krockar, ändras och gör så det blir till en omöjlighet att kunna hitta på någonting i huvudtaget...
Och de leder till att jag sitter för mig själv och gråter för att allt går helt åt helvete.

Räcker det inte med all skit jag redan har fått stått ut med? Måste jag ha mer?!
Hur fan ska man orka leva när knappt hälften går som jag planerat och vill?!


Längtar verkligen inte heller till nästa gång jag måste till *** för att väga mig igen, för jag har inte lyckats gått upp i vikt sen sist som vi sa att jag skulle försöka med, snarare tvärt emot.

Jag försöker, men lyckas ju inte..

Och det hjälper heller inte med att de klagar på mig, för då blir allt bara värre.
Sen ser jag hur alla de andra gör, och de kan till och med göra de sämre än mig, men de klagar ingen på... fan va orättvist livet kan vara ibland!

Önskade att jag hade någon att prata sånthär om, någon som faktiskt förstår mig till 100% och vet vad jag menar, för de finns tyvärr ingen som gör det :(
Vist, jag kan självklart prata med älsklingen om detta, men han har inte upplevt detta, vilket gör det svårt för han att förstå allt till 100%.





Aja, hoppas ni andra har det mycket bättre!
Skönt att få skriva av sig lite nu när man är ledsen och sur.